Förändring

Idag bär det av till frissan. Ska förnya mig lite. E så trött på mitt håt. Har varken ork eller tid att ta hand om "långt" hår just nu. Så nu ska det bli en ganska så kort, kanske lite busig frisyr men slingor i. Tror eller snarare hoppas att det passar mig. E väl lite rädd att man ska se ännu rundare ut i ansiktet men man måste ju chansa lite här i livet :-)
Så idag blir det dags för en förändring. Kroppen håller ju på att ändra på sig så varför inte hjälpa förändringen på vägen.
Ställde mig på vågen här om dagen. Den visar nu -20 kg sedan förlossningen. Inte illa pinkat va?! Och mer ska det bli. Bara våren vill komma så man kan fortsätta med promenadern som man nu har kommit i gång med.

Nu ska livet levas...!!! :-D

Att känna sig otillräcklig..

Idag är en sådan där dag då jag känner att jag inte räcker till. Känns som allt går fel, man har tider och passa men känner att klockan går för fort. Usch jag hoppas den här dagen går fort!! Vill bara krypa ner i sängen och gosa me Elida inte ränna runt och gå på massa inbokade tider :-(

Älskar promenader

Har idag varit ute på en lång promenad med Jelena, Lionel och Danza. Blev nästan 2 timmar ute i friska luften. Elide sover så gott i vagnen när man e ute och jag mår bra av det också. Det känns verkligen bra för kroppen att röra på sig. Måste bygga upp kroppen och få ordning på flåste nu när man har Elide. Måste ju kunna hålla jämna steg med henne när hon börjar röra på sig:) Promenader gör en verkligen gott! Får aallt bli en imorron också och i helgen är ju Matte ledig så då får det nog bli några också. Om det nu inte kommer att snöa som vissa säger. Usch räcker det inte med snö nu. Vi är ju faktiskt i mitten av april då är det väl iallafall meningen att det ska börja bli varmare och solen ska skina. Jag håller tummarna för att våren fortsätter att komma!!!

Här om dagen tog Jag, Matte och Elide en promenad nere i östra hamnen och lillå udden. Det var så mysigt. Sedan tog Matte en sallad vid Kajens fik. Första riktiga äta utomhus för i år. Klockan var runt 6 på kvällen men solen värmde ändå. Man kände att våren verkligen hade kommit. Jag hoppas sommaren kommer fort! Längtar efter värmen och solen....:-)

Härlig är våren!

Nu börjar äntligen våren visa sitt rätta ansikte. Solen sken i dag och livet kändes ganska så härligt! Tog en promenad med Jelena, Lionel och Danza ner på stan. Det var så skönt. Kroppen känns lite mer nu när man setat lite och tagit det lungt. Men jag ska fortsätta med promenaderna. För i år ska jag gå med i Vårruset! har velat göra det så många år och nu ska det f-n bli av också. Sedan så ska jag börja gå på några pass på Friskis och Svettis för att kolla om kroppen pallar. För nu e det dags att ta tag i livet, har ju inte bara mig själv att tänka på längre. Har ju Elide och Matte att tänka på. Så nu ska det allt bli ordning på torpet.

Mammsens lilla sötnos!

No Mrs Perfect Mom

Verkar som jag inte klarar av verkligheten på det sättet som jag vill! Har kommit fram till att jag själv ställer för stora krav på mig själv. Vill kunna göra allt som alla andra göra, vill kunna göra saker själv inte behöva be om hjälp. Tycker inte om att be om hjälp, ibland är det svårt att ens be M om hjälp. Så imorse blev det ett litet sammanbrott. Bara grät och grät var så trött och hade så ont. Men jag vill inte känna trötthet eller smärta vill bara kunna ta hand om min dotter så som jag vill utan att be om hjälp... Kanske dax att acceptera att alla är olika och gör saker på olika sätt. Måste inse att mitt sätt är också bra och att allt behöver inte göras här och nu. Det behöver inte vara städat, tomt på diskbänken och sängen bäddad. Livet går inte under för det. Men det är verkligen svårt att få in det i huvudet. Måste nog ta ett rejält snack med mig själv tror jag och prioritera om saker och ting här i livet...jag kan inte vara Mrs Perfect Mom... Men jag kan vara Elides mamma som gör så gott hon kan!!!

Verkligheten är här....

Nu börjar man väl lite smått komma in i rollen som mamma. Men det känns fortfarande lite konstig att kalla sig mamma. Det känns så otroligt stort, och visst det är stort men ändå. Det är nog fortfarande lite overkligt. Nu är hon här, lilla Elide som vi väntat så länge på. Hon e så go så men har ett jäkla humör när det inte går snabbt nog eller om hon inte får som hon vill har jag märkt. Undrar vem hon fått det ifrån..:)
Känns lite kontigt just nu när man är själv med Elide om dagarn när Matte jobbar. Han har ju varit hemma med oss i en månad. Saknar honom verkligen, stöttandet hjälpen och sällskapet. Men nu har verkligheten börjat. Nu ska man klara dagarna själv, göra saker själv fixa och dona. Känns lite stor just nu att klara så mycket själv. För jag känner att kroppen har inte riktigt återhämtat sig och ger mig bakslag hela tiden. Men jag känner det att jag måste lägga mig själv åt sidan på dagarna så Elide får det hon behöver vad det nu må vara. Jag passar på att unna mig en lång varm dusch varje kväll när Matte kommit hem för att mjuka upp kroppen och att varva ner lite. Det enda som fattas just nu är den där riktiga sömnen på nätterna. Elide har en tendens att vakna mellan varje till varannan timme för att hon är hungrig. Så vi har gjort så att hon får ersättning vid sänggången och sedan en gång till under natten. Det verkar som att det funkar lite bättre iallafall och jag får då sova lite mer. För det var lite jobbigt där ett tag med på tok för lite sömn. Men idag fick jag nån timmes sömn när Elide sov. Vi myste tillsammans i vår säng. Det var gosigt. Hon e så söt när hon sover.

Elide!

Lilla Elide är ett riktigt matvrak äta ska man göra ofta. Speceillt på nätterna. Tar ett tag att komma in i rutiner här hemma. Men det kommer sakta men säkert.

Familjen Grund!

Nu kan vi äntligen titulera oss som Familjen Grund. Lilla Elide är nu född och ligger vid mitt bröst och snusar så sött.
Den 11/2 föddes hon här på Västerås Lasarett. Klockan hann slå 13.59 innan hon behagade komma ut. Men ack vad underbar hon var och är. Helt klart värt värkar, smärta och trötthet. Nu njuter vi bara alla tre av varandra. Min älskade Matte är hemma hos oss och kommer vara det ca 1 månad framöver. Det känns så skönt att ha honom hemma. Han fixar och han donar. Passar upp på mig och lillgrodan. Han skämmer verkligen bort mig.) Men just nu så njuter jag bara av allt. Minsta lilla pip hon har för sig e gulligt. Hela hon e gullig, söt, vacker, spännande helt enkelt underbar! Man kan bara inte få nog av henne. Livet är helt underbart!

Live long and prosper u all!

Klockar

Igår började det. Värkarna började klockan 2 natten till Fredag. Oj oj säger jag bara. De höll i sig under hela dagen och fram på kvällen så kom de mellan 5 och 7 minuter och de började verkligen göra sååå ont. Då blev det ett samtal till Förlossninge. Fick komma upp på en kontroll. Hade värkar men ca 6 minuter emellan och allt var bra med kotten. Kotten låg fixerad väldigt långt ner men var endast öppen 1 cm...*Suck* Fick åka hem igen eller vi gick faktiskt hem klockan 12 på natten..Fick med mig sömntablett och smärtstilland hem. Det gjorde verkligen susen. Somnade och fick sova ca 4-5 timmar i sträck. Det behövdes verkligen. Hade inte kunnat sova nått på hela dagen. Värkarna avtog under natten och var ganska så lungt nu idag men de har satt igång nu igen här på kvällen. De gör ont, ganska så ont faktiskt. Men barnmorskan på förlossningen sa att det kan ta några dagar innan det kanske är dax. Jag hoppas verkligen inte att det kommer att dra ut mer på tiden. För jag känner redan nu att det kommer jag nog inte att palla. För när värkarna kommer känns det somm att nån står och slår allt vad de orkar på två punkter i ländryggen och att någon drar åt en brett band runt nedre delen av magen och värre kommer det väl att bli. Fortsätter de så här i natt så blir det inte så mycket sömn. Försöker klocka värkarna nu. De ligger mellan 4-6 minuter. Inte nog tätat men ack så smärtsamma. Bara att bita ihop och hålla ut tills det verkligen är dags.

Måste bara berätta om barnmorskan som jobbade igår natt. Kristina tror jag hon hette. HUr go och rolig som helst. Det bästa jag har träffat där hittills. Hoppas hon jobbar när det är dag för kotten att komma ut. Hon fick en verkligen att bli glad och inte bara vara negativ och besviken för att man fick åka hem igen. Utan och förklarade fördelarna och skämtade om det. Såååå himla bra var hon.

Usch vad det börjar göra ont nu. Rinner gör det men inte e det fostervatten heller enligt förlossningen. Hmmm jag hoppas verkligen inte att det drar ut för mycket på tiden....

Förhoppningsvis så har jag kotten i min famn nästa gång jag skriver här....

Live long and prosper!

BF + 4

Nu har snart dag 4 gått efter det beräknade förlossnings datumet. Inge direkta konkreta känningar på att kotten är på G. Har ätit en hel burk med ananas nu ikväll har fått höra att det ska kunna sätta igång det hela. Men än så länge har inget hänt. Usch jag börjar bli trött på att vara gravid nu. Vill träffa kotten! Har väntat på h*n så länge nu. Tydligen så får jag väl vänta ett tag till.
Måste bara få skryta över min man. Han är så underbar. Han städar, han tvättar och idag va han så go att han gick och handlade till ICA Viksäng. För att jag var sugen på annanas, våfflor och vi behövde mjölk. Han gjorde det för att jag skulle slippa åka ut med bilen. Han köpte också mat som jag var sugen på. Han e bara så go. Vet inte vad jag skulle göra utan honom...
Igår var vi in på en kontroll på förlossningen för att jag trodde att jag läckte. Men så var det inte. Var bara slemproppen som lossnat så då kunde det kännas som man börjat läcka. Så vi fick åka hem igen och fortsätta vänta. Men belv otroligt bra mottagen där av alla som jobbade just då, barnmorskor, uskor och st-läkare. Inte för att man ser fram emot att ligga på sjukhus men nu vet man att förhoppningsvis är det bra personal man har med att göra.

Bara att fortsätta och vänta på att lilla kotten vill komma ut.

Live long and prosper!

Händer det imorron eller....

Imorron så säger de att kotten är beräknad till alltså den 31/1-10. Kommer det att stämma eller blir det att gå över tiden. Jag tror det kommer gå några dagar till innan kotten väljer att komma. Men man vet ju aldrig. Slemproppen har ju troligen lossnat och idag efter städningen så hade det läckt vatten. Så det blev ett samtal till Förlossningen för att kolla läget lite. Eftersom det inte "forsade" så var det ingen fara. Så än är jag hemma. Har väl haft lite värkar men inga direkta regelbundna som går att klocka. Har tänkt på detta med att klocka värkarna. Visst vi fick lära oss det på profylaxkursen men det som är att jag känner ju när jag får "första" värken men känner inte när den slutar och den andra börjar. Skulle bara vara så mycket enklare om vattnet kunde gå så vet man att det är dags istället för att gissa sig till att jo men nu e värkarna nog täta dags att åka in. Men det är väl som alla säger att man känner när värkarna är starka nog för att åka in. Ibland undrar jag verkligen om jag kommer att göra det. Hela mitt smärtcentra är ju helt F-cked up tack vare fibron. Känner ju inte smärta och värk som "vanliga" gör. Kan inte säga att jag är orolig eller rädd för smärtan som följer med en förlossning det jag undrar överär hur jag kommer att palla värken som som kommer efter den ansträngningen. Kommer kroppen att slå bak ut eller kan man hoppas på att graviditetshormonerna kanske finns kvar i kroppen och att det inte blår så farligt. Kommer nog att bli lite jobbigt till och från när man kommer hem. Som tur är har jag ju en sådan underbar man som förstår en och som stöttar en. Han kommer att finnas här hemma nästan hela första månaden så vi kan njuta och lära känna kotten tillsammans. Det ska bli så härligt!! Matte har verkligen varit helt fantastisk under hela graviditeten, så lyhörd, stöttande och älskvärd. Han har servat med mat och dryck när man inte orkat eller haft ont. Han har tagit hand om tvättningen och stor del av städningen. Så en bättre och mer underbar man kan man inte ha!!!
Så jag måste bara säga att jag älskar min man och är så glad att jag har honom i mitt liv.

Vi får la se om kotten har tittat ut tills man skriver här näst. Det är bara att hålla tummarna!

Live long and prosper u all!

Snart mamma!!!

Då ska man snart bli mamma då. OJ OJ OJ.... Vilken grej egentligen. Om förhoppningsvis bara några dagar har man den lilla kotten hos sig i famnen. Att ta hand om, älska och finnas till för. Livet kommer verkligen att ändra på sig. Livet kommer verkligen att få en helt annan mening.
Den lilla kotten som har vuxit innuti min mage kommer äntligen att finnas hos mig, hos oss. Den nya familjemedlemmen som vi har väntat på i så många månader kommer äntligen att finnas hos oss. Då är man mamma. Jag kommer att bli denna lilla kottes mamma. På nått sätt känns det fortfarande overkligt att man väntar barn ävan fast man har en stor kula på magen och känner sig som en strandad val. Men det är ju sant. Kotten kommer snart.
Vi har kallat "den" kotten ända sedan vi fick reda på att vi var gravida. Det kändes så passande på nått sett. Min mor kallar "den" för gibo= girl boy eftersom vi inte vet vad det är för kvallisort. Men ju längre tid som gått har det också blivit att från min sida kalla "den" för han. Jag tror det är en liten kille där inne vet inte varför jag tror det men bara nått som har etsat sig fast. Så nu tror ju flera i vår närhet att det också kan vara en han. Men men det är bara att vänta och se vad det blir. Blir det en liten Matheo eller blir det en liten Elidhe. Eller så kanske det blir en Teodor eller Dante eller kanske Emina eller Alyssa. Det får vi ser ner det lilla underverket behagar titta ut..:)
Många frågor och funderingar är det ju som snurrar i huvudet på en nu men ändå så är det inget som direkt skrämmer mig. Allt känns så naturlig. Detta med förlossningen t. ex är något som facinerar mig, kanske låter konstigt men det gör det. Tänk vilken grej. Vad ens kropp egentligen är kapabel till. Vilken utmaning det är och vilken upplevelse. Jag är faktiskt glad att jag kommer att få uppleva det, kanske inte är det under själva förlossningen men efteråt:)
Just nu önskar jag bara att allt skulle sätta igång så man snart kan åka in till förlossningen så man äntligen får se sitt egna lilla underverk. Men som det heter: Inget är som väntans tider.. :D

Live long and prosper u all!