Igår började det. Värkarna började klockan 2 natten till Fredag. Oj oj säger jag bara. De höll i sig under hela dagen och fram på kvällen så kom de mellan 5 och 7 minuter och de började verkligen göra sååå ont. Då blev det ett samtal till Förlossninge. Fick komma upp på en kontroll. Hade värkar men ca 6 minuter emellan och allt var bra med kotten. Kotten låg fixerad väldigt långt ner men var endast öppen 1 cm...*Suck* Fick åka hem igen eller vi gick faktiskt hem klockan 12 på natten..Fick med mig sömntablett och smärtstilland hem. Det gjorde verkligen susen. Somnade och fick sova ca 4-5 timmar i sträck. Det behövdes verkligen. Hade inte kunnat sova nått på hela dagen. Värkarna avtog under natten och var ganska så lungt nu idag men de har satt igång nu igen här på kvällen. De gör ont, ganska så ont faktiskt. Men barnmorskan på förlossningen sa att det kan ta några dagar innan det kanske är dax. Jag hoppas verkligen inte att det kommer att dra ut mer på tiden. För jag känner redan nu att det kommer jag nog inte att palla. För när värkarna kommer känns det somm att nån står och slår allt vad de orkar på två punkter i ländryggen och att någon drar åt en brett band runt nedre delen av magen och värre kommer det väl att bli. Fortsätter de så här i natt så blir det inte så mycket sömn. Försöker klocka värkarna nu. De ligger mellan 4-6 minuter. Inte nog tätat men ack så smärtsamma. Bara att bita ihop och hålla ut tills det verkligen är dags.
Måste bara berätta om barnmorskan som jobbade igår natt. Kristina tror jag hon hette. HUr go och rolig som helst. Det bästa jag har träffat där hittills. Hoppas hon jobbar när det är dag för kotten att komma ut. Hon fick en verkligen att bli glad och inte bara vara negativ och besviken för att man fick åka hem igen. Utan och förklarade fördelarna och skämtade om det. Såååå himla bra var hon.
Usch vad det börjar göra ont nu. Rinner gör det men inte e det fostervatten heller enligt förlossningen. Hmmm jag hoppas verkligen inte att det drar ut för mycket på tiden....
Förhoppningsvis så har jag kotten i min famn nästa gång jag skriver här....
Live long and prosper!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gummseli gummsan :D Snart har du kotten i din famn! Jag blir alldeles salig när jag tänker på den lycka du kommer känna tillsammans med din man när kotten tittar ut och ni får hålla bebisen i er famn!!! Så håll ut nu bara med smärtan för det kommer komma det bästa som har hänt er ut av det hela :) Värt varenda värk...hehe Fast det kanske är svårt att tänka så när det gör som ondast...tänker på er!!!
SvaraRadera