Imorron så säger de att kotten är beräknad till alltså den 31/1-10. Kommer det att stämma eller blir det att gå över tiden. Jag tror det kommer gå några dagar till innan kotten väljer att komma. Men man vet ju aldrig. Slemproppen har ju troligen lossnat och idag efter städningen så hade det läckt vatten. Så det blev ett samtal till Förlossningen för att kolla läget lite. Eftersom det inte "forsade" så var det ingen fara. Så än är jag hemma. Har väl haft lite värkar men inga direkta regelbundna som går att klocka. Har tänkt på detta med att klocka värkarna. Visst vi fick lära oss det på profylaxkursen men det som är att jag känner ju när jag får "första" värken men känner inte när den slutar och den andra börjar. Skulle bara vara så mycket enklare om vattnet kunde gå så vet man att det är dags istället för att gissa sig till att jo men nu e värkarna nog täta dags att åka in. Men det är väl som alla säger att man känner när värkarna är starka nog för att åka in. Ibland undrar jag verkligen om jag kommer att göra det. Hela mitt smärtcentra är ju helt F-cked up tack vare fibron. Känner ju inte smärta och värk som "vanliga" gör. Kan inte säga att jag är orolig eller rädd för smärtan som följer med en förlossning det jag undrar överär hur jag kommer att palla värken som som kommer efter den ansträngningen. Kommer kroppen att slå bak ut eller kan man hoppas på att graviditetshormonerna kanske finns kvar i kroppen och att det inte blår så farligt. Kommer nog att bli lite jobbigt till och från när man kommer hem. Som tur är har jag ju en sådan underbar man som förstår en och som stöttar en. Han kommer att finnas här hemma nästan hela första månaden så vi kan njuta och lära känna kotten tillsammans. Det ska bli så härligt!! Matte har verkligen varit helt fantastisk under hela graviditeten, så lyhörd, stöttande och älskvärd. Han har servat med mat och dryck när man inte orkat eller haft ont. Han har tagit hand om tvättningen och stor del av städningen. Så en bättre och mer underbar man kan man inte ha!!!
Så jag måste bara säga att jag älskar min man och är så glad att jag har honom i mitt liv.
Vi får la se om kotten har tittat ut tills man skriver här näst. Det är bara att hålla tummarna!
Live long and prosper u all!
lördag 30 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Snart mamma!!!
Då ska man snart bli mamma då. OJ OJ OJ.... Vilken grej egentligen. Om förhoppningsvis bara några dagar har man den lilla kotten hos sig i famnen. Att ta hand om, älska och finnas till för. Livet kommer verkligen att ändra på sig. Livet kommer verkligen att få en helt annan mening.
Den lilla kotten som har vuxit innuti min mage kommer äntligen att finnas hos mig, hos oss. Den nya familjemedlemmen som vi har väntat på i så många månader kommer äntligen att finnas hos oss. Då är man mamma. Jag kommer att bli denna lilla kottes mamma. På nått sätt känns det fortfarande overkligt att man väntar barn ävan fast man har en stor kula på magen och känner sig som en strandad val. Men det är ju sant. Kotten kommer snart.
Vi har kallat "den" kotten ända sedan vi fick reda på att vi var gravida. Det kändes så passande på nått sett. Min mor kallar "den" för gibo= girl boy eftersom vi inte vet vad det är för kvallisort. Men ju längre tid som gått har det också blivit att från min sida kalla "den" för han. Jag tror det är en liten kille där inne vet inte varför jag tror det men bara nått som har etsat sig fast. Så nu tror ju flera i vår närhet att det också kan vara en han. Men men det är bara att vänta och se vad det blir. Blir det en liten Matheo eller blir det en liten Elidhe. Eller så kanske det blir en Teodor eller Dante eller kanske Emina eller Alyssa. Det får vi ser ner det lilla underverket behagar titta ut..:)
Många frågor och funderingar är det ju som snurrar i huvudet på en nu men ändå så är det inget som direkt skrämmer mig. Allt känns så naturlig. Detta med förlossningen t. ex är något som facinerar mig, kanske låter konstigt men det gör det. Tänk vilken grej. Vad ens kropp egentligen är kapabel till. Vilken utmaning det är och vilken upplevelse. Jag är faktiskt glad att jag kommer att få uppleva det, kanske inte är det under själva förlossningen men efteråt:)
Just nu önskar jag bara att allt skulle sätta igång så man snart kan åka in till förlossningen så man äntligen får se sitt egna lilla underverk. Men som det heter: Inget är som väntans tider.. :D
Live long and prosper u all!
Den lilla kotten som har vuxit innuti min mage kommer äntligen att finnas hos mig, hos oss. Den nya familjemedlemmen som vi har väntat på i så många månader kommer äntligen att finnas hos oss. Då är man mamma. Jag kommer att bli denna lilla kottes mamma. På nått sätt känns det fortfarande overkligt att man väntar barn ävan fast man har en stor kula på magen och känner sig som en strandad val. Men det är ju sant. Kotten kommer snart.
Vi har kallat "den" kotten ända sedan vi fick reda på att vi var gravida. Det kändes så passande på nått sett. Min mor kallar "den" för gibo= girl boy eftersom vi inte vet vad det är för kvallisort. Men ju längre tid som gått har det också blivit att från min sida kalla "den" för han. Jag tror det är en liten kille där inne vet inte varför jag tror det men bara nått som har etsat sig fast. Så nu tror ju flera i vår närhet att det också kan vara en han. Men men det är bara att vänta och se vad det blir. Blir det en liten Matheo eller blir det en liten Elidhe. Eller så kanske det blir en Teodor eller Dante eller kanske Emina eller Alyssa. Det får vi ser ner det lilla underverket behagar titta ut..:)
Många frågor och funderingar är det ju som snurrar i huvudet på en nu men ändå så är det inget som direkt skrämmer mig. Allt känns så naturlig. Detta med förlossningen t. ex är något som facinerar mig, kanske låter konstigt men det gör det. Tänk vilken grej. Vad ens kropp egentligen är kapabel till. Vilken utmaning det är och vilken upplevelse. Jag är faktiskt glad att jag kommer att få uppleva det, kanske inte är det under själva förlossningen men efteråt:)
Just nu önskar jag bara att allt skulle sätta igång så man snart kan åka in till förlossningen så man äntligen får se sitt egna lilla underverk. Men som det heter: Inget är som väntans tider.. :D
Live long and prosper u all!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
